Äldre Vasatiden

Målning över Dackefejden 1542-1543.

Ad astra per aspera (Till stjärnorna genom svårigheter)

Den äldre Vasatiden var en turbulent tid som inleddes efter att Gustav Vasa valdes till riksföreståndare år 1521, innan han blev krönt till konung den 6 juni 1523. Vasa avslutade det självständighetsprojekt som under flera hundra år hade drivits på av olika anledningar i Svea Rike genom befrielsekriget som befriade Sverige ifrån Kalmarunionen. Vasa reformerade inte bara den religiösa ordningen i Sverige, utan lade även grunderna för det som en dag skulle bli den moderna svenska staten. Han delade upp dom överväldigande slottslänen som förut innehades av stormän, en tjänst som gav dessa stormän en alldeles för stor makt i Vasas ögon, till mindre områden för att bättre kunna hålla koll och kontroll över dom. Allt som oftast så sköttes dessa mindre områden av högättade fogdar som var trogna den nya regenten och hade i uppgift att driva in kronans inkomster för statens räkning istället för sin egen. Vissa större län gavs fortfarande åt stormän, så länge som dom fogade sig till att vara kungliga ämbetsmän istället för självstyrande vasaller och alltid ha kronans ekonomiska intressen som högsta prioritet.  Alla dessa ekonomiska och län styrande förändringar var dock inte alltid i befolkningens smak och genom att Gustav Vasa själv kom till tronen genom en bonderesning, så hade nu bönderna fått upp ögonen för upprorets makt och hur statskupper kunde förändra det politiska landskapet.

Det som följde var Dalupproren och Dackefejden i försök att vända sig emot och överkasta den nya konungamakten. Dessvärre för dom ansvariga så kuvades dessa uppror utav Gustav Vasa och befäste istället ytterligare den nya statsordningen, tvärtemot vad man hade hoppats. Vasa förändrade även statsskicket genom att införa ett arvrike genom att avskaffa kungavalet vid Mora Stenar, en formalitet som länge varit en tom tradition (till och med stenarna var nu borta sedan länge). Detta innebar att där stormän tidigare kunde disponera över kronan genom att avkräva den tidens motsvarighet till vallöften, så satt nu istället kungen och dennes arvingar säkra på tronen och fick en allt större makt utan en massa konungaförsäkringar som skulle behöva hållas. Som den krigare Gustav Vasa var, så hade han föga intresse för litterära frågor vilket ledde till att den katolskt styrda skapelse Uppsala universitet fick förfalla. Även om Vasa var mer en handlingarnas man så uppmuntrande han till studier vid utländska protestantiska högskolor, där nya idéer som gick mer i linje med Vasas nya statsskick lärdes ut. Reformationens skrifter kunde även spridas till vanligt folk genom den nya boktryckarkonsten som utnyttjades flitigt utav protestanterna, detta innebar att vanligt folk nu kunde läsa och tolka skrifter. Tidigare hade det endast varit prästerna som högläst ur bibeln och andra dokument och då på latin innan dom löst översatte vissa delar. Reformationens vågor var inte bara tydliga i Sverige, utan i cirka 75% utav Europa där man övergick till nya styrelseskick. Men där många länder strävade mot ett byråkratiskt envälde, så var Vasas styre ett mer personligt styrelsesätt då han behöll många rötter i ett urgammal svenskt statsskick.

Efter Kristian Tyranns kupp med Stockholms blodbad så var aristokratin försvagad och kunde ge föga motstånd mot den unge kung Vasas politiska förändringar. Det aristokratiska råd som tidigare styrt dualistiskt bredvid tidigare regenter behövde nu kungens stöd mot efterdyningarna av befrielsekriget och för att behålla sin andelsrätt som adel. Vasa krävde istället rådets samarbete med att styra riket om dom ville sitta trygga, han behöll även tät och regelbunden kontakt med dom folkliga krafter som hjälpt honom att ta över tronen från Kristian II och använde riksdagen för att genomföra sina omfattande förändringar och reformer. ”Det nya riket” började ta sin form.