Drottning Kristina – slutet på en era

Drottning Kristina. En målning av David Beck.

Gustav Vasa lär ha varit en väldigt burdus man enligt vissa källor, en man som uppnått en nästan mytisk status i svensk historia. Hans svaga intresse för utbildning och fokus på att skapa sig en suverän stat där konungen och kronan var det mäktigaste organet och ägde riket ligger i stor kontrast till den sista i ätten Vasa som skulle sitta på tronen. Drottning Kristina föddes i Stockholm runt den 7-8 november 1626 och var dotter till Gustav II Adolf. Enligt hennes egna självbiografi så misstogs hon för att ha varit en pojke eftersom “Jag föddes med en segerhuva och hade allenast ansiktet, armarna och benen fria. Jag var luden över hela kroppen och hade en grov, stark stämma. Allt detta gjorde att mina jordemödrar, som tog emot mig, trodde att jag var en gosse.”

Då förväntningarna hade varit höga på en manlig arvinge så hade man förberett firandet av en prins, istället fick Kungens syster Kristina personligen meddela om att det istället fötts ett flickebarn, medan hon höll det nyfödda barnet i sina armar. I motsats emot vad många förfärat, så mottog konung Gustav II Adolf dessa nyheter med stor glädje och välkomnade sin dotter med öppna armar. Detta skulle sedan spegla deras relation till varandra, som av många historiker beskrivits som harmoniskt. Gustav II Adolf lät i Kraft av Norrköpings arvförening låta adeln, länen och hela riket att erkänna Kristina som hans rättmätiga arvinge ifall han inte skulle få någon äkta son. Sorgligt nog så skildes Kristina från sin fader redan vid 3 års ålder och innan hon hade hunnit fylla 6 år så dog hennes fader, 1632. Då Kristinas mor ansågs vara alltför mentalt instabil och oförutsägbar efter sin makes bortgång, så utsågs förmyndare som skulle ansvara för den unga drottningens uppfostran, bland annat hennes faster Kristina, Christina Nilsdotter och Ebba Mauritzdotter Leijonhufvud. Dom båda senare fick dela på posten som ”Upptuktelse – Förestånderska” eftersom riksrådet ville undvika att Kristina skulle fästa sig vid en enskild person. Drottning Kristina var en duktig och ivrig student som hade lätt för att lära, speciellt språk och ska vid 20 år redan bemästrat latin, franska, tyska och holländska i både skrift och tal. På egen hand lär hon även ha lärt sig grekiska, italienska och spanska. Hon var även ett annorlunda fenomen i dessa tider då hon redan från barnaåren och hela livet ut motsatte sig konsumtionen av alkohol, vilket på den tiden var väldigt utbrett i landet.

Redan som 16-åring så gick hon regelbundet på riksrådets sammanträden och visade ett stort intresse inom politik. Det fanns en stor dold opposition till att Kristina skulle få ta över tronen när hon uppnådde myndig ålder. Prästerskapet och borgare motsatte sig adeln och bönderna var missnöjda med dom höga skatterna. Men eftersom samarbetet mellan dom olika stånden i princip var obefintligt så skyndade sig hovet att myndigförklara Kristina under slutet av år 1644 för att befästa hennes maktposition innan deras motståndare mot alla odds lyckades organisera sig.