Slutet på en era

Drottning Kristina till häst. En målning av Sébastien Bourdon 1653.

Drottning Kristina lät i sitt stora intresse för kultur och vetenskap skicka efter flertalet lärda män från runt om i Europa med löften om pensioner, mat och husrum. Dessvärre så levde dom flesta utav dessa vetenskapsmän, filosofer och konstnärer inte upp till den bild som Kristina hade målat upp. Ofta så trakasserade gästerna varandra och var väldigt krävande, efter att det blev problem med dom utlovade pensionsbetalningarna så lämnade flertalet av dom hovet under året som kom. Kristina hade även skickat ut bokuppköpare för att rannsaka Europa efter olika skrifter, men så småningom så tog även pengarna slut här också och hennes flöde av utländska böcker sinade snart. Drottning Kristina visade sig snart även vara ovillig att gifta sig, något som man antagit som en förutsättning för att ätten Vasa skulle fortleva. Bland annat drevs det förhandlingar med kurfursten Fredrik Vilhelm utav Brandenburg, men Kristina sköt på förhandlingarna och år 1646 så avbröts dom helt. Enligt envisa rykten så skall hon och hennes kusin, Karl Gustav, ha hyst ett visst intresse för varandra, men om det var endast platoniskt eller romantiskt är omtvistat. Vad som dock är säkert är att Kristina 1649 delgav sitt beslut om att låta göra sin kusin Karl Gustav till hennes enda tronarvinge och efterföljare. Som skäl gav hon bland annat att hennes maktposition och status skulle gå förlorad om hon gifte sig med en man, då denne skulle i princip äga henne enligt äktenskaplig rätt.

År 1650 så var det även oro i riket då dom lägre stående stånden ansåg att adelns privilegier var alldeles för stora. Drottningen höll med om vissa av argumenten som framfördes med tillkännagav dock att en reduktion var omöjligt. Däremot så kunde hon ta upp protester mot godsavsöndring och andra yrkanden i övrigt vid enskilda möten. Hon var även en stark motståndare till häxprocesserna som genomfördes i Europa och skall bland annat 1649 gett order om att en påbörjad häxprocess i den svenska provinsen i Bremen-Verden, Tyskland skulle upphöra innan det hela eskalerade. Länge hade även Drottning Kristina visat ett stort intresse för katolicismen, då hon redan som barn hade Kristina, enligt egen utsago, fattat motvilja mot den stränga ortodox-lutherska religionsundervisningen. Hon hade aldrig varit “lutheran”, skrev hon på äldre dagar. Detta var en utav dom många skälen till att hon under flera år gått i tankarna om att överge tronen och abdikera, ett annat var att hon själv inte kunde leda sina arméer som kvinna i strid. Det senare ansågs dock snarare som ett svepskäl. Efter att ha tagit upp saken flera gånger under årens lopp under möten med ständerna, så fick hon tillslut sin vilja igenom år 1654. Efter att avsägningsceremonin var avklarad så lämnade den före detta drottningen, nu kallad Kristina Alexandra Uppsala. Tronen togs över av hennes kusin Karl X Gustav enligt hennes tidigare önskemål. Hon konverterade till katolik, men dröjde även här med det så länge som hon kunde i hopp om att få sitt underhåll från Sverige ordnat på ett mer tillfredsställande vis, något hon fruktade inte skulle ske om hon konverterade för tidigt. I slutet av år 1655 så anlände hon till Rom och hade snart lyckats finna sin plats i metropolens kulturella liv, men hennes nya liv följdes av skandaler från både hennes följeslagare samt det faktum att hon fortfarande var en väldigt frispråkig kvinna. Efter en avstickare till Frankrike så tillbringade hon sedermera sina sista 20 levnadsår i Rom tills hon den 9 april 1689 dog efter en korts tids sjukdom i sitt hem. Hon blev den allra första kvinnan som begravdes med stor högtidlighet i Peterskyrkan.